Borgen

Det känns som hon alltid varit här. Jag undrar vad jag gjorde tidigare. Hon lyfter och kan vända huvudet. Hon "pratar" med egna små ljud som påminner om däcktjut. Sparkar mig i magen när hon inte får mat fort nog. Och tittar på mig ibland som om hon frågar vem är du? 

I natt var det tufft. Hon låg och småpratade hela natten. Men när det var som värst tänkte jag på vad som hände i går kväll.  Hon kräktes så mycket att hon tappade andan. C-G ropade på mig. Vi blev båda rädda. Jag ville inte att han skulle gå till jobbet idag. Men så är det ju - det kommer inte vara sista gången man blir rädd, nu när man blivit mamma.